Mörkret och regnet låg tungt över landsvägen där Linn for fram i den lånade röda Audin. Hennes vanliga otur med bilar hade återigen visat sig när den nyinköpta lilla Micran verkade ha gått sönder och samman. Vid hennes sida satt hennes sambo och beskyddare Kristian.
- Älskling? Säger han lite försiktigt.

- Mmm.. Svarar hon trött.
- Jag har två presenter till dig hemma. Säger han ännu lite försiktigare.
- Jasså? Två presenter?

- Aaaa! Till dig!

- Vad spännande! Säger hon och blev nu förväntansfull.

Av tidigare erfarenheter visste hon att presenterna hon fått av Kristian alltid är mycket genomtänkta och personliga. Alltid ett gulligt litet meddelande eller något annat som visar att 'det här är bara till dig!'.
De åker tyst vidare längs den mörka landsvägen.

Hon sätter nyckeln i låset men snabbt kastar han sig fram innan henne och säger:
- Nej! Vänta! Du måste blunda.

- Men jaha, då ser jag ju ingenting. Svarar hon.
- Nej precis, det är ju det som är meningen. Jag har nämligen inte hunnit slå in dina paket. Så blunda nu! Säger han bestämt.

Han smyger snabbt iväg ut till köket och hämtar två paket.

- Här, du får klämma på dom och se om du kan gissa vad det är! Säger han lite upphetsat.

- Okej, hmm... Det är en kartong, med något mjuk i. Hmm... Fleecevantar? Underkläder? Får jag öppna? Frågar hon.

- Nej! Inte det första paketet, men det andra kan du få öppna och känna på. Säger han och räcker fram det andra paketet.

Hon öppnar förväntansfullt kartongen och utbrister förskräckt:
- TROSSKYDD?!?

- Jaaa.. svarar han försiktigt.

- Trosskydd?

Ja, där hade ni det första kapitlet ur mina memoarer. Jag tänkte att det är lika bra att sätta igång i god tid, innan man blir gammal och glömsk.

Men ja vad säger ni, hur skall man tolka det när man får två kartonger med trosskydd av sin sambo?

Vad hände med rosorna?
Den grymma rallybilen med det gulliga meddelandet på?
Kylväskan?
Chokladen?