Reseberättelsen är på gång!
Ledsen att uppdatering inte existerar på denna blogg.
När vi var i Afrika fanns knappt tid och verkligen inget internet!
Nu finns ingen tid.
MEN!
Utdrag ur reseberättelsen från Sydafrika, Mozambique och Malawi är på g.
Hang in (t)here så kommer den snart!
/Linn
Reseblogg!
Nu drar snart den nya resebloggen sockerspinn.blogg.se igång.
Och så har ännu ett decennie passerat..
I Linde bjöds det igår in till ett aldrig tidigare skådat nyårsfirande.
Trerättersmiddag med Proscuttio-inlindad mozzarella till förrätt, LYX-pizza till varmrätt och randig chokladmousse till efterrätt.
Fördring, drinkar, shottar, champagne, 12-slagetbål, cigarrer och en herrans massa Crackelin' Balls!
Jag hade förväntat mig allt annat än en lugn och städad fest, men det var exakt vad det blev. Nästan iallafall. Den var lugn, men inte särskillt städad. När Annie gick lös med silverkulorna (ni vet sånna där små man använder som garnering) fanns det inga gränser kvar.
Det spröts grädde på allt och alla. Det sjöngs sånger om nån häst där man också stod på bordet.
Jaa, men vad säger man? Det är ju bara nyår en gång om året!
Kristian, Björn, Hampus och Lina.
Jag gillar att Lina satt ett höft-förkläde över brösten. Man får inte vara dum!
Som sagt, nånting stämmer inte riktigt.
Smoking och en "rosa" plastmugg..
Jag och Zeema :)
Sånt här gillar vi!
En superglad Hampus som serverar fördrinkar på silverfat!
Hampus höll ett om det gågna decenniet och det decenium som skall komma.
Annie och Jocke (värdarna) hade ordnat en finfin dumstrut som man fick ta på sig om man hade sönder något eller om man helt enkelt blev för full.
Jag tror inte Annie hade räknat med att slå sönder ett glas det första hon gjorde, när hon och Jocke satt och knåpade ihop Dumstruten.
Grattis Annie, du blev först ut! :)
(Jag slapp den som tur är!)
Vilka snyggingar!
Martin, Annie & Hampus har precis avslutat efterrätten.
Alla var tvugna att ha på sig något glittrigt. Inte så lätt för killarna kanske, men är det nyår så är det. Detta slöt med att Annie sprang runt med julgransglitter för att "pynta" killarna. Björn fick en glittersvans :)
Vid strax innan 12-slaget traskade vi upp på Linde-berget
för att se på raketer och skåla in det nya året!
Lina
Martin & Zeema
Malin
Väl hemma igen ville Hampus ta en svängom i vardagsrummet.
Tyvärr blev det inte långvarit eftersom jag trampade in en glasbit i foten. :(
Fram med pincett och sårsprit och sedan var operationen igång.
Så när det sedan var dags för twister fick jag ansvara för snurran.
Kristian kämpade på bra där på twistermattan, men vinnaren blev ändå till slut Zeema.
Frammåt 3-tiden åkte dumstruten gladeligen på..
..medan de andra tog igen sig i soffan..
..och sökte efter mottagning.
Inte det lättaste i Linde en nyårsnatt!
Så, nu väntar ett härligt år.
Jag tror på det här året.
Jag tror det kommer hända mycket spännande saker.
Stora och små.
Vi får se :)
Jag har en dröm.
Har ni nån gång sett Amazing race?
Ni vet det där programmet där par tävlar mot varandra genom att utföra uppdrag över hela världen?
Syskonpar, mamma/dotter, kompisar, par som är nykära, par som håller på att göra slut...
...ja så länge man är två stycken verkar det gå bra med vilken relation som helst.
Jag vet inte hur många par det är när tävlingen startar, 10 kanske?
Man får helt enkelt ett uppdrag i ett kuvert där det står typ "ta dig till pyramiderna i Egypten". Ja, då skall man ta sig dit, och väl framme får man ett nytt kuvert med ett uppdrag.
Då gör man ett uppdrag på platsen, t.ex letar fram nycklar på botten av en bassäng, gräver ett 2 meter djupt hål i marken, åker linbana över en dal för att hämta något på andra sidan, kör rally, skjuter eldpilar.
När det uppdraget sen är klart får man ett nytt kuvert där det står vart slutdestinationen är. Det gäller att ta sig dit så snabbt som möjligt för det paret som är sist framme åker ur tävlingen!
Det gäller att kunna samarbeta som par.
Vissa har verkligen stora problem när det kommer till samarbetet! Så stora att man tror att dom skall spöa på varann emellanåt!
Jag tror att jag skulle fixa den här tävlingen jättebra!
Jag har alltid velat göra något sånt här, och nu tror jag att jag vet vem jag skulle kunna utföra det med. Den människa som kompletterar mig så klockrent att alla andra i tävlingen skulle bli livrädda när dom fick reda på allt vi kan göra tillsammans!
Vad säger du älskling, är du sugen?
Guattis.
Tisdag 20/10
Hej bloggen!
Ni kan aldrig gissa vad jag gör!!
Jag sitter i bilen och livebloggar! :D
Yes, vi skall ut till väte, och pga att jag skall klippa hår och blanda sangrior ville kristian ha med sig min dator och det mobila bredbandet. Nice, första gången jag använder dator med internet utanför lägenheten, men inte sista.
Fatta vad smidigt. Om man har glömt att maila nån och skall iväg, då tar man bara med sig datorn och internet. Eller när man skall på utflykt till hoburgsgubben/norsta auren (= så långt bort man kan komma på gotland) och Kristian har paxat förarplatsen, ja då tar man bara med sig datorn och kopplar upp sig på internet och sitter och nördar sig hela vägen!!
Jag vet, jag är 10 år efter alla er andra som redan har kommit på det här, men jag är ingen sån där jättesmart person som kommer på på direkten att man kan ta med sig datorn och internet överallt. Jag är van vid att datorn är en stor fet klump som sitter fast i väggen och väger 50 kg. Internet, det är en grå liten burk som låter och knackar och som också sitter fast i väggen.
Ni måste förstå att mitt sinne är kvar i 90-talets stationära datorer med sega modem. Jag har liksom inte fattat att man kan ta med sig datorn överallt. Ni måste förstå min upphetsning!! :D
Hur som helst.
Vi har precis kört förbi Träkumla (Ja Kristian, Träkumla, INTE Stenkumla!!) och är nu i Vall. Yepp, körde precis exakt nu förbi Vall Kvarn!
Nej hörrni, här kan jag sitta och berätta om vilka socknar och kyrkor och 90-skyltar vi kör förbi i all evighet. Men det är nog bäst jag slutar här...
Adiós amigos!
Lördagen den 7 november.
Mörkret och regnet låg tungt över landsvägen där Linn for fram i den lånade röda Audin. Hennes vanliga otur med bilar hade återigen visat sig när den nyinköpta lilla Micran verkade ha gått sönder och samman. Vid hennes sida satt hennes sambo och beskyddare Kristian.
- Älskling? Säger han lite försiktigt.
- Mmm.. Svarar hon trött.
- Jag har två presenter till dig hemma. Säger han ännu lite försiktigare.
- Jasså? Två presenter?
- Aaaa! Till dig!
- Vad spännande! Säger hon och blev nu förväntansfull.
Av tidigare erfarenheter visste hon att presenterna hon fått av Kristian alltid är mycket genomtänkta och personliga. Alltid ett gulligt litet meddelande eller något annat som visar att 'det här är bara till dig!'.
De åker tyst vidare längs den mörka landsvägen.
Hon sätter nyckeln i låset men snabbt kastar han sig fram innan henne och säger:
- Nej! Vänta! Du måste blunda.
- Men jaha, då ser jag ju ingenting. Svarar hon.
- Nej precis, det är ju det som är meningen. Jag har nämligen inte hunnit slå in dina paket. Så blunda nu! Säger han bestämt.
Han smyger snabbt iväg ut till köket och hämtar två paket.
- Här, du får klämma på dom och se om du kan gissa vad det är! Säger han lite upphetsat.
- Okej, hmm... Det är en kartong, med något mjuk i. Hmm... Fleecevantar? Underkläder? Får jag öppna? Frågar hon.
- Nej! Inte det första paketet, men det andra kan du få öppna och känna på. Säger han och räcker fram det andra paketet.
Hon öppnar förväntansfullt kartongen och utbrister förskräckt:
- TROSSKYDD?!?
- Jaaa.. svarar han försiktigt.
- Trosskydd?
Ja, där hade ni det första kapitlet ur mina memoarer. Jag tänkte att det är lika bra att sätta igång i god tid, innan man blir gammal och glömsk.
Men ja vad säger ni, hur skall man tolka det när man får två kartonger med trosskydd av sin sambo?
Vad hände med rosorna?
Den grymma rallybilen med det gulliga meddelandet på?
Kylväskan?
Chokladen?
Om ni vill ha uppdatering...
Jag ber om ursäkt för den dåliga uppdateringen, men datorn är konstant upptagen. Kristian "superfotografen" Hederfeld har precis lärt sig photoshop så nu sitter han varje vaken minut och nördar sig framför min dator. Men hur som helst kan ni ju gå in på hans blogg och kolla vad jag har för mig, för han uppdaterar rätt bra för tillfället!
Om ni vill följa vad som händer våra f.d resekompisar där borta i Amerikatt kan ni gå in på Annies blogg.
För tillfället är de i Nicaragua och har det superskönt. :)
Pengar, pengar, pengar.
Varför är människor (ursäkta språket) så jävla pengakåta?
Att tjäna pengar eller på annat sätt få tag i pengar verkar i dagens samhälle gå före allt. Det är inte längre viktigast att umgås med familj, vänner och för den delen sig själv.
När började pengar bli viktigare än vårat eget välbefinnande?
Ni kanske tycker att jag är helt pantad, men för egen del kan jag tycka att det är okej att ta ledigt en sommardag för att umgås med vänner man inte sett på länge. Detta måste ju såklart godkännas av chefen, men är det okej för honom/henne så har man väl ingen anledning att säga nej till vännerna och istället gå till jobbet.
Eller man kanske väljer att sluta ett par timmar tidigare för att umgås med någon man älskar. Jag menar självklart inte att det skall gå ut över jobbet. Men lockar pengarna mer än umgänget med vännerna eller den älskade?
Det kanske bara är jag som tycker så?
Enligt min åsikt bör man ha en bra anledning till att jobba häcken av sig. Man kan ha ett mål som t.ex en resa eller köpa en bil. Då gör man ju helt rätt i att arbeta hårt för att tjäna ihop de pengar man behöver.
Men när man jobbar, jobbar, jobbar bara för att kuna leva ett lite lyxigare liv, köpa märkeskläder eller äta ute titt som tätt är man (återigen enligt min åsikt) helt fel ute.
Man hör människor klaga på att de är trötta, utslitna och stressade
men vad gör dessa människor åt saken?
Har de nån gång ens givit en tanke till möjligheten att faktiskt tagga ner lite
och nöja sig med lite mindre pengar men mycket mera fritid?
Har vi slutat bry oss om vad vi går miste om och vad vi faktiskt kan
förlora för alltid på grund av att vi har siktet inställt åt helt fel håll?
Varför kan man inte ta sig lite tid att på riktigt fundera över vad som är viktigt i livet?
Har man ställt sig den frågan och där efter kommit fram att pengar, lyxpälsar, skor
och dyra väskor är viktigare än allt annat.
Fine! Då har man i alla fall gjort ett val.
Pengakåta människor gör mig förbannad!
Punkt slut.
En dag på fårö.
Första anhalt - Sylvis Döttrar!
Där inhandlades bröd, bullar och negerbollar!
Andra (och sista) anhalt - Ekeviken!
Den bästa stranden någonsin! Inte en enda sten, bara sand och dessutom varmt i vattnet!!
Kristian var absolut tvungen att ha smör och kaviar på sin ciabatta.
Jag vet, det låter inte så gott, men han insisterade!!
Hanna och jag körde på citron- och basilika bröd.
Mats och Gnistra
Så fin, så fin.
Tjejkväll!
Dessvärre hade de gjort världshistoriens sämsta PR då det inte hade gått att läsa något om festen någonstans. Så när vi kom dit, redo att få gratis inträde, gratis drinkar, goodiebags och modevisning visar det sig att de bara får ta 220 personer. Alltså hade det varit fullt efter 5 minuter.
Eftersom Malin (och Björn) bor ovanpå Innegården tänkte vi att, jaha då får vi väl gå hem igen och ha kul där istället. Men de andra tjejerna som kom innan och efter oss tog det inte med samma ro kan jag lova!
Vi svängde införbi Torgkassen och köpte lite naturgodis och annat gott innan vi gick hem för att sjunga livet ur oss till SingStar legends och SingStar Queen.
Jag & Malin
Anledningen till att det ser ut som att jag (enligt Malin) bajsar på mig på den högra bilden är för att låten vi sjöng är helt SJUK! Jag hann inte andas på 5 minuter.
Don't stop me now. Don't stop me 'cause I'm havin' a good time, havin' a good time!
Det blev känslosamt när vi sjöng Bohemian Rapsody!
Jag kan mina miner..
Sen flippade det ur!
Frågan är om vi inte hade roligare hos Malin än vi hade haft på Klick-festen...?
Snälla söta rara Kalle.
Jag tror det är bäst om jag inte säger något mer än att det var det finaste jag nånsin sett!
See for your self!
Fasterpakten!
Hos pappa trivs han!!
Hanna, du kan va lugn. Mats håller honom stadigt och fint!
Hos Kristian trivdes han också himla bra.
Men tjatet från K om en egen har redan börjat..
Han hade en himla rolig stil och han skulle ligga i famnen på alla möjliga sätt som bara inte kan va skönt. Men uppenbarligen tycker Kalle det, för han somnade som en stock!
Lagom vi skulle gå blev han hungrig, så han sög tag i mitt finger och tänkte inte släppa i första taget.
Det kommer bli en fin pojk!
Läget på kallis..
Kalkbrott.
Vi har inte bara världens finaste kuststräckor, vi har även helt underbara kalkbrott med kristallklart VARMT vatten!
För att visa lite härliga kalkbrottsbilder kommer här en kort resumé av gårdagen.
Anna, Zeema och jag åkte till kalkbrottet i Hejdeby.
Ett jättelitet brott som är supermysigt och som nästan alltid har varmt vatten.
Anna hade fixat kaffe och jag fixade kanelbullar!
Zeema är bra lat ibland, hon orkade inte ens sitta upp utan ryggstöd. :P
Medans badkrukan stod vid kanten plaskade Anna och jag runt som två lyckliga sälar.
Anna kom med den geniala idén att börja med konstsim!
Vad tycker ni, visst ser det rätt bra ut!!??
Jag gillar när det är varmt i vattnet :)
Ja just det, lite vattenkrig hann vi också med...
Jag vill inte va den som är den, men sluta att skräpa ner brotten! Så himla onödigt!
Midsummer & Roadtrip!
Helt spontant packade vi bilen med matsäck bestående av vatten och tårta, handdukar och nyinköpta bikinis.
Målet?
Furillen och Smöjen! (Stavning någon?)
Våran äventyrslusta var i topp och vi var redo för ADVENTURE!
Jag hade ett par elaka skor som inte ville mig väl. Dumma, dumma skor som kastar geggamoja på mina ben. Funderar på att bränna dom.
Vi hittade en sten...
(hoppas alla fattade ironin....)
ett rep...
..hmmm, undrar om det sitter fast?
Repet satt fast, såklart!
Nästa utmaning, ta sig upp på "berget" som repet satt fast i.
Problem nr. 1
Berget är HÖGT och det finns INGENTING att hålla sig i!
Problem nr. 2
Vi hade på morgonen (när vi valde klädsel/skor) inte räknat med bergsklättring
och hade av den anledningen inte de mest ultimata bergsklättrarskorna...
Problem nr. 3
Vi kom till ett vägskäl, vilken väg skall vi ta?
Aha, den här vägen!
Det gick inte så bra...
...vi provar här istället!
JAAAA! Vi kom upp!
(Detta trots att berget var högt, vi hade flipp-flopps på tassarna och att vi först valde fel väg!)
När vi väl tagit oss ner för berget (vilket alltid är svårare än man tror) var iallafall jag helt genomsvettig. Nästa destination blev då kalkbrottet i Smöjen!
Vi laddade med tårta eftersom vi antog att det var kallt i vattnet, sedan var det bara att hoppa i.
Här har vi det ständiga problemet när man skall bada.
Det är så himla kallt när man först känner efter, men man måste pina sig igenom det,
för sen är det hur skönt som helst!
Eller hur Annie?!
